Memories have to be our most painful blessing

Igår när vi tävla och skulle bli tilldelad parkering så sa pappa Zantiago istället för Moa när det frågades vilken häst vi hade. Det fick mig att undra var den lilla ponnyn håller hus nu. Jag hade två riktigt roliga år tillsammans med den ponnyn och jag saknar honom och den tiden ibland. 

Sötare ponny får man leta efter..


















































Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0