Poetry is thoughts that breathe, and words that burn.
Jag är depressiv... så kände för att läsa lite sorgliga dikter såhär kommer några jag tyckte var sorgsna ;)
oerhört ensam...
En liten flicka i världen ensam står,
hennes hjärta är fullt av blödande sår.
Ångesten i bröstet tynger henne hårt,
hon vill vara lycklig, varför är det så svårt?
Hennes kinder är våta av salta tårar,
hon vet hur mycket hårda ord sårar.
Hon var en gång ett barn som ofta log,
nu är det många år sedan hennes leende dog.
Flickans liv är längre igenting värt,
Hon har förlorat allt som hon höll kärt.
Hennes dagar är fyllda av låtsad glädje o panik,
Nätterna är fulla av gråt o kvävda skrik.
Hon undrar om livet blott är ett spel,
varför måste allt kännas så fruktansvärt fel?
Flickan vill ta sitt liv, men för det krävs mod,
om det bara fanns någon som henne förstod!
Hon vill låta sig slukas av eldens heta lågor,
ja vad som helst för att ta död på sina plågor
Livet är ingen lättsam lek,
det är blott fyllt av ångest o svek.
Kanske går det så att flickan tar sitt liv någon dag,
det sorgligaste är, att flickan det är jag!.....
HOPPLÖST
Skogstjärn svarta som midvinternatt,
långt borta hörs skadeglada skratt.
En flickas ögon är matta av sorg,
hennes bål väntar på stadens torg.
Mörkbruna lockar dansar i vinden,
en tår rullar ner för den rosiga kinden.
Hon ville ej dö i bålets heta lågor,
ville ej känna eldens alla plågor.
Hon står på en klippa och tittar ner,
nu orkar hon inte livet mer.
Det finns bara en väg ut:
livet måste få ett slut.
Hon hoppar i den mörka natten,
omsluts snart av iskallt vatten.
Flickan log
i ögonblicket hon dog.
För ty denna dystra värld ser
denna flicka aldrig mer.
Och gud skapade kvinnan...
En liten pojke frågade sin mor: "Varför gråter du?"
"För att jag är kvinna", svarade hon honom. "Det förstår jag inte" svarade han. Hans mor gav honom en kram och sa: "och det kommer du heller aldrig att göra."
Senare frågade den lille pojken sin far... "Vad kommer det sig att mor gråter så utan att det finns någon anledning?"
"Alla kvinnor gråter någon gång utan anledning", var allt hans far kunde svara....
Den lille pojken växte upp och blev en man, fortfarande förundrad över varför kvinnan gråter.
Till slut ringde han Gud och då Gud kom till telefonen, frågade mannen: "Gud, varför gråter kvinnan så lätt?"
Gud svarade: "Då jag skapade kvinnan skulle hon vara någon speciell! Jag gjorde hennes skuldror starka nog till att bära världens bördor, och ändå mjuka nog till att kunna ge tröst..."
Jag gav henne inre styrka till att kunna uthärda att föda barn och till att stå emot de avvisningar som många gånger kommer att komma ifrån hennes barn..."
"Jag gav henne en hårdhet som tillåter henne att fortstätta när alla andra ger upp, och till att passa sin familj även under sjukdom och utmattning utan att beklaga sig....."
"Jag gav henne känslor till att helt osjälviskt älska sina barn, även när hennes barn har sårat henne djupt..."
"Jag gav henne kunskap till att veta att en god äkta man aldrig gör sin hustru illa, men någon gång prövar hennes styrka och hennes beslut om att stå vid hans sida utan att vackla..."
"Och äntligen gav jag henne en tår hon kunde fälla... Den är hennes exklusivt till att använda när det är behov för det.
"För ser du: Det vackra med en kvinna är inte de kläderna hon har på sig, inte heller den Kropp hon har, ej heller hur hon har sitt hår. En kvinnas skönhet skall ses i hennes ögon, för det är huvuddörren till hennes hjärta - det stället där kärleken bor."
För att inte ni ska bli så ledsna lägger jag ett skämt också ;)
Mormor sa till Kalle:
- Åh, vad du är smutsig Kalle, gå och tvätta av dig.
Då svarade Kalle:
- Du då mormor? Du måste ju stryka dig!
