Hästens syn
Hästar har väldigt välutvecklade sinnen och generellt bättre än människans då hästar är ett flyktdjur och måste vara uppmärksammad på sin omgivning hela tiden. De har samma sinnen som vi, hörsel, syn, lukt, smak och känsel men det har även en mycket starkare instinkt som inte finns hos männsikan.
Hästens syn
Hästar har ett öga på vardera sidan om huvudet, synen är så säga monokulär. Varje öga arbetar oberoende av varande och sänder signaler till separata sidor av hjärnan när de konstant letar efter faror i omgivningen. Hästens syn på detta sätt är väldigt välutvecklat och utmärkt. Däremot när både ögonen fokuserar på något rakt framför dom som de får binokulär (två ögon arbetar tillsammans) syn som skickar en bild till hjärnan. De ser alltså väldigt bra på långt håll eftersom det är konstruerade så att hålla koll på faror i präriens horisont. Närseendet är dåligt. De fokuserar långsamt och måste röra huvudet för att kunna det vilket gör att objektet tycks röra sig.
En häst har överdimensionerade näthinnor som förstorar objekt så att de verkar 50% större än de är, små rörelser uppfattas också som mycket större. Dessa syn-fakta kopplad till den bristande förmågan att fokusera snabbt förhindrar att hästen fattar logiska beslut. Istället förses han med nyckeldata för överlevnad; visuella informationer som skriker "varning, rovdjur" och får honom att instinktivt och omedelbart reagera - utan att stanna till och tänka så får han snabbt ett stort avstånd mellan sig och faran.
Vår snabbfokuserande syn i kombination med vår logiska förmåga ger oss möjlighet att nästan omedelbart identifiera ett ofarligt objekt som just ofarligt. Hästens syn kan göra att samma objekt uppfattas som livshotande. (Därför uppfattar vi en plastpåse som blåser omkring som "skräp" medan hästen kan tänka "lejon !" Dessutom kan hästens perifera syn tillåta honom att se "häst-ätande-monster" mycket tidigare än vi gör.
Han är byggd för att skygga och springa iväg vid första antydan till fara.
Från långt håll kan hästen sen använda sin goda lång-distans-syn att bedöma de farliga sakerna. Om man inte är beredd är det lätt att bli skadad. Åtminstone blir man säkert skrämd av hästens uppträdande och förmodligen irriterad.
Det svarta skuggade området är där hästen inte ser. Som ni ser har hästen bättre långseende men sämre närseende än människan.
Att hästar se på ett visst sätt är något vi måste ta hänsyn till. Vi måste sätta oss in i hästarnas situation. Många hästar är rädda för vattenpölar och kanske framförallt ibörjan när man lär känna hästen. Det flesta kommentarena till det är att hästen testar elelr fjantar sig. Men vad ser hästen egentligen? Jag tror inte på att hästar testar eller fjantar sig, de är osäkra på ryttaren och känner inte full tillit. Hästar har inget speciellt djupseende det innebär att de inte kan se hur djup en vattenpöl är tex. För hästen är vattenpölen bottenlöst hål, och väljer då heller att gå runt vattenpölen.Det krävs nämligen två ögon för att skapa tredimensionella bilder och därmed skapa djup i bilden (som sagt innan arbetar hästens ögon oberoende av varandra medan hos männsikor arbetar våra ögon mer tillsammans)
Det diskuteras om hur hästens syn påverkas vid rollkur. Halsen indragen och nosen som nuddarbogen gör att hästens synfält ändras, det får inte längre möjligheten att se långseende, ögonen riktas rakt ner mot marken. En stressad och väldigt onaturlig position för hästen. Men hästen verkar inte stressad eller rädd av situationen vid rollkur? Anledning för det är att i naturen försöker hästen att aldirg visa sig sårbar, då blir dom ett lätt byte för rovdjuren. När synfältet ändras gör det samma sak, det beter sig som normalt även fast de inte alls känner sig bekväma men att visa sig sårbar är inte bra enligt hästarna instinkter som är otrloigt starka. En bra bild på hur hästarnas synfält blir vid rollkur:
Jätte bra inlägg du skrivit :))
