MOA OCH JAG UNDER TVÅ ÅR, DEL 3
Så in till stav med hästen. Vid böjningsprov av kotorna fram markerade hon, ca 0,5 grad så det va inte så mycket. Blev behandlad där, vila/promenad i några veckor. Tillbaka, hade blivit lite bättre men tog en bandling till och vila/promenad igen. Sen blev det bra och det var dags för igångsättning. Bytte stall till Kalvsvik där vi står nu. Sommaren gick åt till att sätta igång henne dåra, tog det ganska försiktigt. Skulle skritta en stund på volten och det slutade med att jag ramla av. Haha var ett tag sen jag fick uppleva hennes gamla bockningar och stegringar så min balans va inte va den varit. Hon skenar in till stallet, det var ju ett bra första intryck Moa och jag gjorde i nya stallet..
Dagarna rullade på. Efter den här vilan som hon haft blev hon ganska stel och spänd i ryggen, tappat muskler hade hon ju också gjort. Min snälla faster kom och masserade henne några gånger så vi kunde hålla koll på henne. Jag masserade henne även varje dag där jag visste att hon va spänd. Något positvt var att hon gick på ett bete med massa gräs och smal var hon då inte!
Började sen i slutet av sommaren att rida för Anna Baker. Det kändes att hon hade tappat lite kondition och muskler. Blev mycket stärkande och försöka få igång bakbenen. Började träna lite för Martin Ågervall också. Han passade oss bra, har ett snällt och mjukt tankesätt för hur vi ska rida hästen. Men sen började Moa säga ifrån igen och det var över saker som hon inte borde reagera på, väldigt kravlösa grejer. Det var just galoppfattningarna som tog emot. Anna som är väldigt duktig på just ston och att lösa problem la upp våra träningspass helt annorlunda än vad jag är van vid. Mycket lösgörande, fria tyglar, renodla hjälperna osv.
Dagarna rullade på. Efter den här vilan som hon haft blev hon ganska stel och spänd i ryggen, tappat muskler hade hon ju också gjort. Min snälla faster kom och masserade henne några gånger så vi kunde hålla koll på henne. Jag masserade henne även varje dag där jag visste att hon va spänd. Något positvt var att hon gick på ett bete med massa gräs och smal var hon då inte!
Började sen i slutet av sommaren att rida för Anna Baker. Det kändes att hon hade tappat lite kondition och muskler. Blev mycket stärkande och försöka få igång bakbenen. Började träna lite för Martin Ågervall också. Han passade oss bra, har ett snällt och mjukt tankesätt för hur vi ska rida hästen. Men sen började Moa säga ifrån igen och det var över saker som hon inte borde reagera på, väldigt kravlösa grejer. Det var just galoppfattningarna som tog emot. Anna som är väldigt duktig på just ston och att lösa problem la upp våra träningspass helt annorlunda än vad jag är van vid. Mycket lösgörande, fria tyglar, renodla hjälperna osv.
Det började bli bättre och Moa blev positiv igen. Men för någon vecka sen kom det tillbaka. Då provade vi med att byta sadel. Fick prova Annas sadel och det var skillnad första gångerna. Sen började hon igen. Då provade vi Fiddlers sadel (det här va bara en vecka sen) och hästen går som en klocka. Den sitter väldigt bra på henne. Det är som att rida på en helt annan häst, nu känner jag vad otroligt mycket jag har lärt mig. Jag har blivit mycket kvickare med mina hjälper, jag har fått ett väldgit bra självtänk och har blivit mycket mer konsekvent i min ridning.
Sadeln borde jag har kolla för länge sen men det som alltid gjort att jag trott att nej men det är mitt fel eller hon är bara dum för att så fort vi rider ut har hon ALDRIG sagt emot. Ute finns inga hämningar, hon har gått som en klocka ute och alltid varit positiv. Den energin och formen hon får ute har alltid varit milsavstånd från vad jag fått i ridhuset. Men det är väl just det, hon glömmer säkert bort att det gör ont ute och kör på iaf. Något jag har lärt mig under tiden med Moa är att lyssna på henne och hennes signaler. Vill hon inte så har hon en anledning till det. Jag har haft många roliga stunder med den här hästen och jag älskar henne i djupet av mitt hjärta. Det finns inte ord av hur tacksam jag är för att jag har henne. Hon är så otroligt personlig, söt, charmig, och rolig att rida! Nu kan det bara bli bättre!
Sadeln borde jag har kolla för länge sen men det som alltid gjort att jag trott att nej men det är mitt fel eller hon är bara dum för att så fort vi rider ut har hon ALDRIG sagt emot. Ute finns inga hämningar, hon har gått som en klocka ute och alltid varit positiv. Den energin och formen hon får ute har alltid varit milsavstånd från vad jag fått i ridhuset. Men det är väl just det, hon glömmer säkert bort att det gör ont ute och kör på iaf. Något jag har lärt mig under tiden med Moa är att lyssna på henne och hennes signaler. Vill hon inte så har hon en anledning till det. Jag har haft många roliga stunder med den här hästen och jag älskar henne i djupet av mitt hjärta. Det finns inte ord av hur tacksam jag är för att jag har henne. Hon är så otroligt personlig, söt, charmig, och rolig att rida! Nu kan det bara bli bättre!
Kommentarer
Trackback
