If you're not willing to risk it all,

För första gången på väldigt länge känner jag mig väldigt nöjd med mitt liv, med mig själv och vad jag åstadkommit. Jag har till och från mått ganska dåligt psykiskt från 8:an på högstadiet till slutet av gymnasiet. Jag har vuxit väldigt mycket på bara ett år och jag vågar så mycket mer. Jag trivs med mig själv och är så tacksam för allt jag har - familj, vänner och häst. Det känns bara så skönt. Även om livet alltid går upp och ner så tippar jag inte lika långt ner som jag kunde göra förut.

Jag ser en framtid med massa mål och drömmar som jag vill uppnå innan jag dör. Jag tror på mig själv, jag kan bara jag vill. Livet är verkligen för kort för att låta tiden rinna. Jag (och så många andra där ute) har verkligen alla förutsättningar för att ha det bra. Jag föddes inte på gatan, utan familj eller ett land där faran lurar bakom varje hörn. Så varför klaga? Livet blir vad du gör det till och det blir verkligen inte bättre av att hänga läpp. Dags att leva livet gott folk!